OM MIG

Jag heter Katarina och är i mina bästa år .... dvs.45+ och har haft katt hela livet.
Uppvuxen på en bondgård i Småland där det alltid fanns minst två vuxna katter och ofta
även ett gäng kattungar. Hamnade 1984 i Kungliga huvudstaden.

När sedan jag, min ex. man Jörgen och våra barn Daniel och Alexander byggde och flyttade till
hus i Nacka utanför Stockholm 1992 så var det något som saknades .... en katt naturligtvis!

Jag började titta efter Birmor, som jag tyckte var jättevackra katter. Men med nybyggt hus och lerhögar
till tomt som behövdes göras i ordning, insåg jag att det nog inte fanns ekonomi för att köpa en raskatt
just då. Så istället hörde jag mig för hos granngårdarna runt där mina föräldrar bor.
Jag var mycket bestämt med vad jag ville ha. En svartsköldpadda skulle det vara och utan vitt.
Tro det eller ej men på våren 1995 föddes det i grannens ladugård just en sådan liten tjej!
De var jätteglada att bli av med henne och jag var överlycklig över att få henne. Ja få och få ....
25 öre tassen kostade hon :o)

Ester visade från första början att hon var en rödhårig småländska med hår på nosen som visste var
kattlådan skulle stå.
Kelig och lekfull ..... när HON ville :o). Utekatt och en mästarinna på råttjakt!

När sedan allt började bli bovänligt i vårt nybyggda hus kom tankarna igen på att köpa en Birma
och det var där någonstans jag upptäckte RAGDOLLEN!
Jag var på en utställning och fick se den vackraste katt jag någonsin sett, en brunmitted stor hane
med en fin bläs och supertemperament! En sådan skulle jag bara ha och så började letandet.
Visst fanns det många fina mitted ragdolls men ingen av dem hade den där bläsen som jag ville ha.

Efter något år av letande hittade jag lilla Gudrun från Trollhättan. Hon var brunmitted, men bläsen,
ja den var inte stor, bara en yttepytteliten vit prick på nosen, men trots att den var så liten så var
den riktigt charmig:o). Hon fick i alla fall åka med oss hem.

Tyvärr hade hon alltför klen benstomme och även om hon var på några utställningar och ändå
fick ganska bra bedömningar så kändes det väl inte riktigt att hon var någon utställningskatt.
Hon fick en kull kattungar där bara en av tre överlevde så då beslutade jag att hon skulle
kastreras och bara få vara gosekatt, för det var hon BRA PÅ! Följde efter överallt där man gick och
pratade hela tiden. Tyvärr finns hon inte med oss längre då vi pga. sjukdom fick ta bort henne.

För att Gudrun skulle slippa vara ensam inne om dagarna började letandet efter en kompis till henne.
Hittade på en amerikansk sida en superfin ragdoll som var svart och vit med gröna ögon, supervacker.
Några sådana fanns ju inte i sverige då så blicken föll då på ett lurvigt litet norskt skogstroll med namnet
S* Migör´s Vilda Vanessa ...och vild var hon!

Vi hade haft det relativt lugn med lilla Gudrun, men så in på banan kommer Vilda Vanessa ..............
-Upp i mina spetsgardiner - ner i fönstret och slår ner blomkrukor (trodde katter var lätta på foten?).
Ska jag vara ärlig undrade jag vad sjutton det var jag hade köpt. Så småningom när den värsta chocken
lagt sig visade det sig att jag hade köpt världens goaste lilla troll. Kelig och pratig och busig ....
och helt underbar.

Det är historien om hur jag blev med katt.

Idag föder jag endast upp Norsk Skogkatt. Den underbara rasen med vilt och vackert utseende!

S* Sjöhorvan´s som är mitt stamnamn blev inregistrerat i september 2002.
Sjöhorva är namnet på mitt lilla torp som jag har nere i småland och där vi tillbringar alla våra somrar. Det är
att underbart litet torp som ligger mitt inne i skogen på en stor äng och tvåhundra meter från en liten underbar insjö.
Det är ett riktigt vattenhål för både familjens två - och fyrfotingar så det var inga som helst problem när
jag skulle välja mitt stamnamn. Sjöhorvan´s var det enda förslag jag skrev och tack och lov var det också
det jag fick :o).

Målet med min uppfödning är i första hand hälsa & temperament, då kattungarna främst säljs som sällskapskatter
och ska leva med och glädja sin nya familj i många år. Jag följer Skogkattslingans rekommendationer och testar mina
avelsdjur för HCM och GSD IV.
Naturligtvis strävar jag också efter att katterna blir så rastypiska som möjligt. Extra roligt är det ju om någon
av missarna går bra på utställningar, vilket jag till min glädje haft.